onsdag 5 augusti 2015

Arbetet i Aachen

Den tyska staden Aachen ligger i mellersta Tyskland nära gränsen mot Holland. Hit kommer vi med direkttåg från Paris. Promenerar, besöker museer, domkyrkan, stadsparken. Vädret växlar mellan solsken med kvav värme och snålblåst med vertikalt finmaskigt regn. Vi försöker vara stoiska och hålla fast vid våra planer. Gå ner på stan trots att vi hellre vill ligga kvar på sängen med varsin bok och en påse tortillachips. På kvällarna kan vi inte låta bli att räkna upp vad vi gjort under dagen och  ge oss själva ett värderande omdöme. "Bra jobbat idag!" eller nått i den stilen.

Vi äter middag och tar en öl. Vad sen? Affärerna har stängt. Gatorna ligger öde. Någonstans spelas levande musik för en glad publik. Det låter som ölsejdlar, grovhuggen inredning och 50 plus. Ljuden studsar mellan de höga stenhusen i gränderna. En stund letar vi efter en möjlig fortsättning på kvällen - det är inte ens mörkt ännu, och regnet lättar säkert snart - men vill inte ha mer alkohol, glass eller kaffe och hittar ingen anledning att inte gå hem. Det är ett misslyckande, så känns det, och en röst i mitt huvud säger: åkte ni hela vägen hit för att sova bort sommarnatten?! 

Det är en anklagande rastlös röst som vill och orkar allt. Vem tillhör den? Förmodligen flera. Det är ekot från visselpipor och stämpelklockor. Arvet från generationer av duktiga mänskor som huggit i oavsett. Den tomma ångesten i konsumenten som ålagts att leva livet till 150 procent. 

Om och om igen måste jag påminna mig om att det är vi som bestämmer, att vi gör som vi vill. Om och om igen omvandlar jag resan, ja hela min tillvaro, till ett arbete. Jag planerar, utför, avbryter, återupptar och värderar min insats kontinuerligt. Känner mig nyttig eller onyttig, beroende på. Arbetar genom mig Europa som om arbete var den enda form av existens jag var förmögen till, semester ett okänt fenomen. Det är en deprimerande tanke.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar